Tillbaka från London där jag träffat kollegor från Norden samt England och Irland. McDonald’s är ett mångkulturellt företag där alla länder jobbar utifrån sina egna förutsättningar, men vi skäms inte för att sno bra idéer av varandra (”stolen with pride” som japanerna brukar säga).
Samma sak är det med staden London. Här samlas folk från hela världen – afrikaner, asiater, östeuropéer och nordbor – och den kulturella mixen en fantastisk inverkan på staden. Även om ekonomin tvärbromsat under det senaste året och slagit många personliga drömmar i spillror, så lever hoppet kvar bland de människor jag möter i affärer och på gatan. Det är en helt annan situation än när jag var här första gången under lågkonjunkturen i mitten av 70-talet, som vilsen tonåring med ett nyinköpt exemplar av David Bowies ”Life on mars” i handen.
Nyckeln till Londons dragningskraft under de senaste årtiondena har varit invandring, rörlighet på arbetsmarknaden och en miljö som lockar unga människor. Det går fortfarande att hitta ett jobb även om du inte heter Smith i efternamn, och det lönar sig att arbeta och utbilda sig. Därför tror jag att London kommer att återhämta sig ur krisen snabbare än många andra städer och regioner i Europa. Med hela jordens kulturella rikedomar och samlade erfarenheter i bagaget kan man klara vad som helst här i världen.
Bild från Wembley förra veckan där jag absolut ville sitta på pressläktaren, dock till priset av att alla redan gått hem. Men vädret var bra.
Kommentarer
Inga kommentarer än..