Beskedet tidigt på söndagsmorgonen från Durban var bitterljuvt. Visserligen resulterade klimatförhandlingarna i ett avtal som innebär att Kyotoavtalet fortfarande lever, att alla länder – även de stora utsläpparna – enats om ett mål för framtiden och att klimatfonden som ska bidra med finansiering är klar. Men avtalet innehåller inga bindande åtaganden, börjar troligtvis för sent för att undvika temperaturökningar över två grader och finansieringen av klimatfonden är oklar.

Jag kommer att tänka på dikten Tranströmer valde till sitt tacktal på Nobelfesten, Från mars -79.

Trött på alla som kommer med ord, ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

Oavsett om vi väljer att betrakta resultatet med optimistiska eller pessimistiska ögon är det enda resultat från Durban vi säkert vet att våra barn kommer att ha det sämre än oss, som the Guardians krönikör Damian Carrington torrt konstaterade. Och det som våra barn kommer döma oss efter är vad vi gör, inte de ord vi har enats om.

Tranströmers bildspråk kan användas för att beskriva hur mycket tyngre handling väger än ord. Jag kan välja samma ord som en kollega för att beskriva min syn på ledarskap, men det är först i praktisk handling som eventuella skillnader blir synliga och trovärdigheten i våra uttalanden kommer tillmätas ett reellt värde.

Under ett tal i Durban häromdagen gav en av den kinesiska delegationens högsta representanter, Xie Zhenhua, uttryck för den växande irritationen över västvärdens attityd mot Kina och Indien i dessa sammanhang. ”Vad ger er rätt att berätta för oss vad vi ska göra? Vi gör saker. Nu vill vi se vad ni gör.” Talet förstärktes av hans kropp som talade irritationens språk, men inga ord.

Visserligen har Maria Wetterstrand en poäng när hon twittrade att ”klart man ska påpeka brister i Durbans färdplan. Men det HAR positiv betydelse med känslan av att alla är beredda börja jobba”. Och att alla är eniga om att vi nu både har ett mål och en karta är bra, även om det fortfarande råder stor oenighet om vilken väg vi ska ta på den kartan.

De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll. De kommande månadernas och årens är det därför handlingar, inte ord, som spelar roll. I alla fall om vi ska kunna undvika temperaturökningar på mer än två grader och de irreversibla förändringar i jordens ekosystem som det kan resultera i.

När Muhammad Gaddaffi utlovade vapenvila kort efter FNs flygförbud fick David Cameron frågan om det inte innebar att Gaddaffi nu hade kuvats och att kriget var över. Den brittiske premiärministern svarade att ”vi bedömer hans handlingar, inte hans ord”. Med avtalet från Durban på fickan är det dags att åka ut till den snötäcka ön och se vilka spår i snön vi hittar.

- – -
Följ Per Grankvists blogg http://blogg.va.se/pergrankvist/ och via Twitter. http://www.twitter.com/pergrankvist