Idag har varit en stor dag för The Fair Tailor! Vi har antagit fyra elever till The Fair Tailor Academy, och undervisningen kommer att starta inom kort. Årets elever är flickor som bor hos Planète Enfants, en organisation som vår normala samarbetspartner i Nepal, Child Watabaran Center (CWCN), samarbetar med och som arbetar med att rädda flickor från svåra omständigheter. Några är utsatta för trafficking, andra för våld i hemmet.

Varje enskild flickas bakgrund är konfidentiell, men gemensamt för dem alla är att de har traumatiska upplevelser bakom sig. Flickorna som börjar hos oss nu har kommit långt i sin rehabilitering och är motiverade att utbilda sig och få arbete eller starta eget. Vi kommer att ge dem en ettårig utbildning i skrädderi, med skjortskrädderi som specialitet. De kommer även att få undervisning i grundläggande matte, engelska och marknadsföring, med målet att de ska kunna starta egen skrädderiverksamhet efter examen.

De unga kvinnorna som ska gå igenom The Fair Tailor Academy

Något som jag har fått upp ögonen för  under mina veckor i Kathmandu är hur komplicerat det är att ge bistånd på ett konstruktivt sätt. CWCN:s problem just nu är att många av biståndsgivarna vill se konkreta reslutat av just deras investering. Man donerar gärna pengar till ett tydligt avgränsat projekt som är lätt att följa upp och dokumentera. Däremot är det inte så många som är intresserade av att sponsra en administrativ tjänst, eller en försäkring av lokalerna.

The Fair Tailors affärsmodell går ut på att vi köper produktionen av CWCN, och de lägger på en marginal på produktionspriset som går rakt in i deras sociala verksamhet, och som de själva kan styra fritt över. Ibland får vi frågan om hur vi kan kontrollera att pengarna CWCN tjänar verkligen går till något meningsfullt. Svaret är att det kan vi inte, lika lite som vi kan kontrollera vad våra andra leverantörer gör med sin vinst. Men vi har sett hur de har utvecklat verksamheten, från ett barnhem med nio pojkar 2002 till ett barnhem med plats för 60 barn och en omfattande sjukvårdsverksamhet, utbildningsverksamhet och räntefria ”starta eget”-lån. Och de har åstadkommit det med små medel men mycket engagemang och kreativitet. Alltså litar vi på att de kan göra betydligt bättre bedömningar av hur de ska använda sin förtjänst på ett klokt sätt än vad vi skulle kunna göra.

Poonam berättar om hur din skjorta gör skillnad.

Deras nästa steg är att driva socialt företagande. De har bildat ett företag som heter Social Business Enterprise, som anställer personal med schyssta villkor och driver produktion med målet att göra den sociala verksamheten självförsörjande. De vill inte vara beroende av donationer och bidrag, utan tjäna sina egna pengar och använda dem där de själva avgör att de gör mest nytta. Vinsten från The Fair Tailors skräddarsydda skjortor kommer till stora delar att användas för att utveckla Social Business Enterprise, och även om vi inte har varit med och styrt hur pengarna ska användas,  så kan jag inte tänka mig ett bättre projekt att finansiera.

Vårt mål är att ge dig som konsument valet mellan två typer av skjortor. En som är en skjorta, och en som är mer än bara en skjorta.
Den första skjortan är bra, den andra skjortan är lika bra (eller bättre). Den första skjortan sitter rätt bra, den andra skjortan är skräddarsydd och sitter precis som den ska. Den första skjortan har ett märke som visar kvalitet, den andra skjortan har ett märke som visar kvalitet, empati och allmänbildning. Den första skjortan kostar 1099, den andra skjortan kostar 499.
Det handlar om att du ställs inför ett val, den skjortan eller den andra. Det är inte svårare än så. Vilken skjorta väljer du?

Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Idag besökte jag för första gången vår produktionsanläggning. Det var en närmast surrealistisk känsla att stå där och diskutera processer och kommunikationssystem. Jag kunde inte släppa tanken på att vi förra sommaren satt på en restaurang i Trollhättan, väntade på ett försenat tåg, och spekulerade i om man skulle kunna göra skjortor på ett schysst sätt någonstans i världen. Just då hade vi blivit oerhört förvånade om vi kunnat se in i framtiden och se mig diskutera stygnlängd och utformning av franska manschetter med vår anställda kvalitetsansvarige i Kathmandu.

Hur som helst var jag tvungen att sluta tänka på det fascinerande i situationen och försöka koncentrera mig på uppgiften. Och i Nepal är det inte alltid helt enkelt att koncentrera sig… På väg hem från produktionen delade jag taxi med tre nepaleser som arbetar för CWCN, organisationen vi samarbetar med. En av dem, Rajan, har ansvaret för våra GSP-formulär,  papper som måste vara korrekt ifyllda och stämplade av myndigheterna för att garantera att varorna är tillverkade i Nepal och därmed tullfria. Rajan hade fått problem med myndigheterna angående tullvärdet, och såg sin chans att diskutera det med mig i taxin.

Jag var dock aningen distraherad av att vi, i kolmörker på grund av strömavbrott, körde över Bagmatifloden på en bro som mest liknade en grushög. Och att vi mitt på grushögen fick möte av en lastbil. Det var stopp i trafiken bakom oss och bakom lastbilen. Ingen kunde vända, och vi kunde definitivt inte mötas, hur mycket alla än tutade. Motorcyklister försökte ta sig förbi, men fastnade de också. Rajan, som den Kathmandubo han är, stördes inte nämnvärt av kaoset, utan gick loss i en mycket engagerad förklaring av det nepalesiska exportsystemet, vilka skatter och avgifter som betalas till olika myndigeter och vilka faktorer som påverkar vad. Ju ivrigare han blev, desto mindre förstod jag av hans nepalesiska accent och han avslutade med ”You decide, Miss Lina, yes or no!” Jag försökte dra mig till minnes ledarskapslektionerna på IHM, medan jag försökte undvika att titta på trafiken, men jag blev inte mycket klokare av det och Rajan tittade uppfordrande på mig.

Jag sa att jag skulle, ehh, tänka på saken och såvida maoisternas planerade storstrejk nästa vecka inte blir av så ska vi ses på onsdag och diskutera saken igen. Förhoppningsvis i en lite lugnare miljö.

På YouTube kan du se min första videodagbok, från mitt spartanska kontor på hotellbalkongen.

På Svt Play kan du se Per och Anna, som vi lärt känna genom att vi alla är svenskar som arbetar med Nepal. De flyttar till Nepal om några veckor och startar ett socialt reseföretag. Läs mer om dem på deras företagshemsida och på deras blogg.

Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Det är dags för en ny resa till Nepal, men den här gången blir det inte jag utan min fru och kompanjon Lina som ska bege sig till Kathmandu. Lina kommer förmodligen att gästblogga här och dessutom ladda upp videodagböcker på vår YouTube-kanal.

Jag var där i september senast och det börjar därför bli hög tid för en ny resa.
Förutom att lära känna de som syr våra skräddarsydda skjortor bättre ska Lina dessutom starta upp The Fair Tailor Academy. Jag har skrivit om den här tidigare.
Det är en skrädderiutbildning för unga vuxna som antingen växt upp på Child Watabarans barnhem eller bor i slummen. Nepal är ett otroligt fattigt land, det finns t.ex. bara ett fåtal krigshärjade länder i Afrika som har lägre BNP per capita. Tanken är att ungdomarna som går igenom The Fair Tailor Academy ska få en ettårig skrädderiutbildning. Därefter är vårt mål att antingen ge dem jobb i vår produktionsanläggning för skjortor eller ett mikrolån så de ska kunna starta upp sin egen verksamhet.

Har man ingen yrkesutbildning i Nepal har man väldigt tuffa förutsättningar. Endast 10% av de som går ur skolan varje år får jobb i landet och arbetslösheten är naturligtvis skyhög. Många flyttar utomlands för att arbeta, men i och med krisen har de möjligheterna minskat. Vi vill istället skapa arbetsmöjligheter för nepaleser i Nepal. Genom att de producerar varor som säljs på en internationell marknad kan de, med vår hjälp, skapa sig sin egen framtid.

Tack för alla gratulationer vi fått för investeringen vi fick i mellandagarna. Läs mer om den här.

Vi på The Fair Tailor jobbar mycket med sociala medier. Det verkar som att Sveriges politiker har svårt att inse att Twitter mer fungerar som en telefon än en TV. Man svarar och frågar, inte bara berättar vad man gör eller vad man tycker. Läs mer om hur de flesta politikerna använder Twitter SvD.

VA skriver att det ser bra ut för detaljhandeln, och det passar oss som just detaljhandlare utmärkt.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

På söndagkvällen träffade Lina och jag Tirtha Rasaili som driver Child Watabarans center i Nepal och den svenska entreprenören Björn Söderberg som driver företag i Nepal.

Björn och Tirtha grundade Child Watabaran ihop, med stöd från det svenska konsultföretaget Xdin, för åtta år sedan.
Björn driver idag tre företag, varav ett är en avknoppning från Child Watabaran. Företagen gör allt från outsourcing av IT-tjänster till julkort av återvunnet papper. Just nu är han i Sverige och föreläser, han blev utsedd till årets talare förra året.

Vi satt alla fyra runt köksbordet och spånade kring olika projekt om hur man kan få till en hållbar utveckling. För min del tycker jag det är otroligt stimulerande att sitta med tre så drivna och kreativa personer som Björn, Tirtha, och Lina och diskutera, vrida på argument, utveckla idéer och ständigt försöka komma på sätt att göra saker bättre.
De kan utan tvekan mer om Nepal, så på det området lär vi oss mycket av dem. Men när det gäller t.ex. sociala medier kan vi ge dem många bra tips. Det känns skönt med ett prestigelöst utbyte av idéer och kreativa infall.

Lina passade på att intervjua både Björn och Tirta och i det här inlägget kommer intervjun med Björn, Tirtha får ni vänta på.
När vi sätter på kameran går Björn in i sitt talar-mode och det är lätt att förstå varför han blev utsedd till årets talare.
Björn berättar bland annat om den åtgärd han utfört som gett bäst pay back under sina åtta år som entreprenör i Nepal. 600kr kostade det och 75% av alla missförstånd försvann.

Björn ger även sin syn på socialt entreprenörskap, Nepal och han ger sitt bästa tips till den som funderar på att starta ett socialt ansvarstagande företag. Dessutom bjöd han på tortillas, men det är inte med i filmen.

Idag står Lina på en mässa här i Göteborg och hon gör stor succé med våra manschettknappar av återvunna kretskort. Jag gillar dem, men jag är positivt överraskad av kundernas mottagande. Fast det är klart, det är en tacksam julklapp.

Manschettknappar av återvunna kretskort

Jag har idag blivit fotograferad av en fotograf från tidningen Ingenjören. 1,5h tog det att få till en bra bild, tydligen är jag inte så fotogenisk… Jag och den gravida fotografen klättrade upp på taket här där jag bor för att ta bilder på mig med skjortor fladdrande i vinden. Tur att hon inte ramlade ner… Du får dock vänta till i februari med att läsa artikeln och se bilderna.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

I förra inlägget berättade jag att vi startat en fanpage på Facebook för The Fair Tailor (fans.thefairtailor.com). Nu har det gått några dagar och har vi redan över 400 fans. Varje nytt fan innebär också att Child Watabarans flickhem får en krona.

Det är väldigt spännande att se tillväxten på gruppen. Från att jag gick hem vid 18-tiden på torsdagen till dess att jag kom kl 8 idag, fredag, hade antalet medlemmar ökat med 30%.

Antalet fans till The Fair Tailor på Facebook ökar snabbt

Det finns ett stort samhällsintresse och en vilja att engagera sig i sociala frågor. Vi ser det som ett problem att organisationer, partier och liknande inte lyckas kanalisera den viljan. Det finns en del undantag. Amnesty skickar mig några SMS om olika övergrepp runt om i världen varje månad. Svarar jag på SMSet skrivs mitt namn på en protestlista.

Annars är det i många fall det traditionella med att man får brev hem. Och det fungerar säkert på många, men varför inte pröva lite nya grepp.

Igår skickade vi ut ett pressmeddelande där vi berättade om facebookgruppen. Lite kul var att ungefär samtidigt skickade Öhrlings PricewaterhouseCoopers ut ett pressmeddelande där de skriver at 48% av e-Generationen engegerat sig i samhällsutvecklingen via Facebook.

Inför valet förra året pratades det mycket om att de politiska partierna skulle finnas på Facebook och liknande. De skaffade konton, startade grupper och likande. Men det visste inte hur det fungerade. Den traditionella metoden för att sprida budskap är genom en megafon. Då är TV och radio utmärkta medium. Men Facebook och Twitter handlar om dialog. Att ge och ta. Förstår man inte det tror jag det blir svårt att lyckas med kommunikation via sociala medier. Jag har för mig att Mona Sahlin har ett Twitterkonto där hon skriver. Men hon svarar inte på de meddelanden hon får.

Använd gärna Facebook för att förändra världen. Men vill du lyckas får du lära dig reglerna som gäller där.

Igår blev jag intervjuad av en journalist från tidningen Ingenjören. De ska ha ett segment som kallas ”Resan” och handlar om ingenjörer som gör en mental resa. Det känns som jag passar in rätt väl på det, hoppet från Volvo till The Fair Tailor är rätt långt.

SvD skriver idag om Affärsänglar. Det blir de som får se till att det investeras i tillväxtbolag när riskkapitalfonder dör ut.

I min presentation av de som arbetar med våra skjortor har turen nu kommit till Purnima Rasaili.

Purnima Rasaili på Watabaran i Kathmandu utbildar sig till sömmerska och arbetar med The Fair Tailors skräddarsydda skjortor.

Purnima är 18 år och bor i Kathmandus slum tillsammans med sina föräldrar och syskon. Just nu utbildar hon sig till sömmerska hos Child Watabaran (organisationen vi arbetar med). Programet håller på 6h/dag, är ettårigt och vid årsskiftet är hon färdigutbildad. Purnima arbetar extra med finishing och paketering av skjortor efter skolan. SKULLE HON INTE FÅTT SIN UTBILDNING I SÖMNAD SKULLE HON I BÄSTA FALL KUNNAT FÅ ARBETE SOM HEMBITRÄDE ELLER TEGELBÄRARE VID BYGGEN. I framtiden vill hon arbeta med sömnad och på sikt öppna en egen shop i Thamel, turistdistriktet i Kathmandu. Kanske tillsammans med sin kusin Ambika, som också går igenom programmet.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Nu har vi utan tvekan kommit till en punkt där vi inte kan vända om. Vi är i det skrämmande läget nu att vi måste pumpa in pengar i företaget samtidigt som vi knappt börjat sälja. Vissa utgifter vi får nu kan vi inte backa från, eftersom de då skulle ta bort värdet av utgifter vi redan haft.
Vi har bestämt oss för att i nuläget ska vi inte fokusera för mycket på vad som händer på bankkontot. Det vi gör nu gör vi för att vi måste.

Ibland känner jag lite tvivel för om vi verkligen kommer att lyckas, men när jag pratar med någon ny person om vår idé försvinner de tvivlen snabbt. Jag är överväldigad över hur positiva människor är till vår affärsidé. Människor som inte har något att vinna på att ge oss positiv feedback överöser oss ibland med det. Jag har vid några tillfällen fått leta upp personer jag vet är obotligt negativa av naturen för att få ner mig på jorden ibland.

Ibland känns det som att vi arbetar mer med att hajpa än vad Apple gör. Varje dag får vi frågan om det går att köpa skjortor snart och varje dag svarar vi att det snart kommer gå. Och snart kommer det gå. Bara inte riktigt än. Några oförutsedda faktorer har gjort att vi fått skjuta upp lanseringen lite. Jag tror att våra presentkort i form av miniskjortor kommer bli en succé i julhandeln. Alla vi visar dem för blir helt förälskade.

När man beställer ett presentkort kommer man kunna välja att få det i form av en miniskjorta.

På tal om att vi måste våga satsa har vi nu för fem minuter sen startat en ny fanpage på Facebook där vi ger en krona till Child Watabarans barnhem för flickor i Kathmandu i Nepal för varje ny medlem. The Fair Tailor skänker 1kr till gatubarnen i Nepal för varje ny medlem

Det här är absolut en chansning. Det finns alltid en risk att vi får väldigt många fans, vilket sätter oss i en ekonomiskt jobbig situation. Men vi känner att om vi ska göra detta vill vi göra det på ett sätt där varje krona gör nytta.

I övrigt hade DN häromdagen en genomgång om var man kan köpa kläder och skor på nätet. Lite kul att de skriver att plagg där passformen är viktig är svårt att köpa på internet. Har de inte insett att man kan köpa skräddarsydda skjortor till ett bra pris? Konstigt! Då får man dem dessutom rättvist producerade.

Bloggen Mobile Foresight skriver om var man kan vända sig om nystartad entreprenör. Listan är lång och innehåller mina favoriter Venture Cup, Drivhuset, IQube, Connect Sverige och YEoS.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Mycket av arbetet den senaste tiden har kretsat kring riskkapital. På måndag ska Lina och jag gå igenom Språngbrädan, en process som Connect Väst har för att man ska få tillgång till deras nätverk av investerare. Vi har arbetat hårt för att uppdatera budget och affärsplan samt med att få till presentationen vi ska hålla på måndag.

I samband med att vi uppdaterat affärsplanen har vi märkt hur mycket som hänt sen finalen i Venture Cup, senast vi uppdaterade hela affärsplanen. Det är faktiskt svårt att ta in all som hänt sen sist. Galnast var det nog under min senaste resa till Nepal. Lina var kvar hemma och vi spenderade över en timme på Skype varje dag när vi berättade om allt nytt som hänt för The Fair Tailor i Sverige respektive Nepal.

Men åter till riskkapitalet. Vi har arbetat med The Fair Tailor sedan årsskiftet, egentligen ännu längre. Men vi har fortfarande inte sålt några skjortor. Men allt känns så bra inför lanseringen. Responsen vi får är till största delen överväldigande positiv. Vi vet att de företag som lyckas är de som vågar satsa, men samtidigt att de får de största misslyckandena är de som satsar hårdast. Jag tror det handlar om lite existensiellt tvivel inför lanseringen helt enkelt.
Spångbrädan är alltså en process för att få in riskkapital. Vi kanske behöver det för att växa så snabbt som vi skulle kunna göra. Samtidigt är vi i ett väldigt tidigt skede, att ta in den typen av kapital nu vore väldigt, väldigt dyrt. Om någon vill investera i oss idag vill de antagligen även få många procent för sina pengar. Och ur deras perspektiv förstår jag dem fullt ut. Frågan är om det är rätt för oss. Vi är ett vinstdrivande företag, men vi är inte vinstmaximernade. Det gör att vi hamnar mellan stolarna i vissa fall. Lyckas vi hitta någon som tror på att det är rätt metod för vårt företag har vi goda möjligheter att samarbete i framtiden.

Vi har diskuterat mycket kring hur vi ska göra och det trolig lösning är att vi inte söker något riskkapital i nuläget. Bolaget har en stabil ekonomi och vi anser oss kunna göra de investeringar vi anser nödvändiga under det närmsta kvartalet. Mer kapital skulle absolut kunna snabba på utvecklingen. Men skulle jag få gissa, och det får jag ju, skulle jag gissa att vi om ungefär ett halvår söker  någon form av extern investerare.

Så var det den där biten med hybris och trygghetsnarkomani. Jag tror ju på det här projektet, annars skulle jag inte satsa alla mina pengar och all min tid på det. Jag tror det kan bli ett framgångsrikt företag. Men jag kan ha fel. Det är alltid lätt att fega ur, att inte våga lyckas. Men för att ro det här projektet i land måste vi lämna det trygga bakom oss.

Nog om existensiella grublerier och lanseringsångest!

När vi började arbeta var det många som sa att vi hade en bra idé, men att det skulle ta alldeles för lång tid att dra igång hela projektet. Att vi inte skulle kunna hitta någon tygleverantör, inte någon social organisation som kunde producera åt oss. Det har helt enkelt funnits människor som sett det som sin uppgift att berätta för oss hur svårt det kommer bli. Än så länge har de haft fel.

Den senaste veckan har vi föreläst för flera hundra studenter på några olika högskolor och universitet och vi har gått in stenhårt för att vara en motvikt till den typen av råd, råd som ges i all välmening. Jag tror inte någon som startat företag inte stött på åtskilliga av de som kan berätta varför man kommer att misslyckas. Och självklart är det mycket lättare att bryta ner och hitta svårigheter och svagheter än det är att bygga upp något nytt och hållbart från grunden. Vi vill skicka signaler till de som funderar på att starta företag att de kan lyckas. Att det går att göra så mycket mer än vad man tror. Det gäller dock att inte glömma att planera för vad som händer om man faktiskt lyckas.

När vi först drog igång var Drivhuset en sån positiv kraft. Drivhuset är en organisation som hjälper när man startar nya företag. De bedömer inte affärsidén, utan utgår från vad man vill göra och ger sen råd utifrån det. Vi inspirerades av Drivhuset och nu vill vi inspirerar andra.

Här kommer ett klipp från när vi föreläser på Rättvis Handelsforum i Malmö. Du får själv avgöra om du tycker vi lyckas i vår strävan att inspirerara och motivera.

Jag vill presentera denna veckas person i som arbetar på eller är knutna till The Fair Tailors produktionsanläggning i Nepal. Denna vecka träffar vi Bhola Thapa.

Bhola Thapa lär sig stryka skjortor på The Fair Tailors produktionsanläggning i Kathmandu, Nepal

Bhola är 20 år gammal och genomgår Child Watabarans yrkesutbildning till skräddare.

När Bhola var två år kom han tillsammans med sin bror till Kathmandu. Tillsammans levde de som gatubarn på Kathmandus gator tills han var tolv och syskonen tappade kontakten. I två år levde helt ensam på gatan innan han fick en plats på Child Watabarans barnhem där han gick igenom grundskolan.
Jag frågade Bhola vad han skulle gjort idag om han inte fått någon plats på barnhemmet. Han tittade lugnt på mig och sa helt sakligt att han förmodligen skulle varit död nu.
Idag är han frisk, fylld med framtidstro och vältränad. I framtiden vill han öppna ett eget litet skrädderi.

Vår Facebook grupp är inte jättestor, men den växer konstant. Varje dag får vi nya medlemmar på http://facebook.thefairtailor.com/
Till sist vill jag berätta att det nu avgjorts vilka som får chansen att bli The Fair Tailors första kunder. De som anmält sitt intresse ska alla fått mail från oss. Ungefär hälften av de som ville bli en av våra första kunder hade turen med sig och kommer från och med måndag kunna handla från The Fair Tailors beta-site.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Rättvist producerade skräddarsydda skjortor via internet

ps
DN Resor skriver om vandring i Nepal. Får du chansen att göra något sånt så ta den. Ett otroligt vackert land och ett så vänligt folk.

Även om det naturligitvis innebär en hel del utgifter att starta upp ett bolag och att vi redan till exempel betalat in 100 000 i aktiekapital kändes det rätt speciellt att igår betala en faktura på $10.000 till en leverantör. Vi är övertygade om att få tillbaka pengarna och mer därtill, det är ju lite av idén med ett företag. Men ändå. $10.000…

Just nu är både Lina och jag nedgrottade i tre saker: Vår budget, vår affärsplan och vår presentation.
Alla delar hör i hopp och är till stor del kopplade till att vi ska vara med i något som kallas för Språngbrädan om två veckor. Språngbrädan är en process vi går igenom för att få en sorts kvalitetsstämpel och därigenom få tillgång till ett riskkapitalnätverk. Vi är nyfikna på att se vad som händer när socialt entreprenörskap möter riskkapital, kanske blir de intresserade av vad vi erbjuder, kanske blir vi intresserade av vad de erbjuder. Men oavsett kommer vi ha nytta av grillningen de kommer utsätta oss för. Man ska ifrågasätta vad man håller på med! När man bara jobbar på är det lätt att glömma det, att inte lyfta huvudet och fundera igenom varför man arbetar så mycket som man gör med just det man gör.
Vi har bland annat insett att vi har prioriterat bort sälj senaste tiden och det är självklart ett misstag. Det är hela tiden saker som ”måste” göras och som är bråttom, då blir det lätt att säljet, som inte står på måste-listan, prioriteras bort. Trots att det är en förutsättning för det övriga. Man måste sälja om man ska kunna betala räkningar på $10.000…

Socialt entreprenörskap finns i många former och en form kan man läsa om i SvD. Just nu tävlar svenska studenter i VM i socialt entreprenörskap i Berlin. Jag kan erkänna att jag till en början var skeptisk när jag läste om det i Eskilstunakuriren men ju mer man läser om det dessto smartare tycker jag det är. Socialt entreprenörskap behöver inte vara något avancerat och komplicerat för att fungera. I det här fallet handlar det bland annat om en snigelfarm i Ghana.

Vår logga fick mycket positiv feedback när vi publicerade den här förra veckan och nu är det dags för nästa version – den stiliserade loggan.

Varje vecka tänker jag presentera en av de som arbetar på eller är knutna till The Fair Tailors produktionsanläggning i Nepal. Först ut är Ambika Rasaili.

Ambika är 18 år och bor i Kathmandus slum tillsammans med sina föräldrar och syskon. Just nu utbildar hon sig till sömmerska hos Child Watabaran (organisationen vi arbetar med). Programet håller på 6h/dag, är ettårigt och vid årsskiftet är hon färdigutbildad. Ambika kommer arbeta med finishing och packetering av skjortor efter skolan. Skulle hon inte fått sin utbildning i sömnad skulle hon i bästa fall kunnat få arbete som hembiträde eller tegelbärare vid byggen. I framtiden vill hon arbeta med sömnad och på sikt öppna en egen shop i Thamel, turistdistriktet i Kathmandu.

Igår upptäckte vi att The Fair Tailor och Entreprenörsbloggen har ett nytt fan – Storstadspojken. Han har en av Sveriges mest lästa bloggar och hans flickvän är den inte helt okända Blondinbella. Läs gärna hans inlägg om oss här.

Disruptive är en mycket bra blogg om entreprenörskap. Nästan i klass med Entreprenörsbloggen faktiskt… Jag kan rekomendera ett mycket bra inlägg här.

Kreafonbloggen är en av mina favoriter när det gäller sociala medier. När de sen tar upp The Fair Tailor och Entreprenörsbloggen som ett gott exempel sjunker de inte direkt i ansende.

Det är kul med intresset bland er läsare att bli en av våra första kunder. Läs mer om hur det går till här, eller skicka ett mail.
Jag har ändrat runt lite i länkarna till höger, spana gärna in dem.

Lina gör just nu radioreklam för Venture Cup. De valde ut Lensway, som vann Venture Cup för 10 år sen, och The Fair Tailor, som gick till regionfinal ifjol. Lyssna på reklamen här:

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Rättvist producerade skräddarsydda skjortor via internet

Jag har tidigare i bloggen skrivit om Child Watabarans nya barnhem som invigdes i måndags. Vi var 300 gäster och eftersom presidenten skulle klippa bandet var 1200 militärer/poliser utkommenderade för att vakta oss. Det kändes helt surrealistiskt när vi såg personer med krypskyttegevär och granatkastare. Vad hade de tänkt göra om vi blev attackerade? Skjuta granater mot barnhemmet?
I sista stund fick dock presidenten ställa in på grund av säkerhetsskäl, så vi fick nöja oss med ministern för barn, kvinnor och sociala frågor. Dagen efter läste jag i en nepalesisk tidning att maoisterna, som militärerna var där för att skydda oss från, hade attackerat en tillställning där premiärministern var och att 30 förts till sjukhus.
Här är ett videoklipp från invigningen:

Jag har en video från invigningen av Child Watabarans nya barnhem och skola där Tirtha, presidenten för Watabaran, håller ett tal brandtal. Klippet är på en liten del av talet, det mesta var på nepalesiska…

Idag är första dagen tillbaka på kontoret i Göteborg efter min resa till Nepal och jag kan lugnt konstatera att ryktet om IQubes död var kraftigt överdrivet. I alla fall när det gäller IQube Göteborg, där jag sitter. Som tur var är detta ett fristående bolag, så även om IQube i Stockholm har problem så ska inte det påverka oss. Vi fortsätter som planerat.

Framför mig på mitt skrivbord har jag nu över 500 tygprov, alla i egyptisk bomull. Det blir perfekt till våra skräddarsydda skjortor. Jag fick en leverans från vår tänkta leverantör i Indien igår och det var till och med bättre än jag vågade hoppas. Genom svar från de som får vårt nyhetsbrev och medlemmarna i vår Facebookgrupp har vi fått en liten uppskattning av vad våra kunder vill se för tyger. Nu ska vi bara lyckas välja ut de vi tror kommer sälja bäst.
Våra ekologiska tyger har vi redan valt, nu gäller det bara för vår leverantör att färga tygerna och sen transportera dem till Nepal.

Genom Aitellu hittade jag idag en rapport från Tillväxtverket om vad regionerna satsar på för områden när det gäller tillväxt och enligt vad jag kunde läsa ut så var det bara Västra Götaland som har program för socialt entreprenörskap och/eller social ekonomi.  Lite glädjande var dock att samtliga regioner ansåg att entreprenörskap var en av de viktigaste frågorna att arbeta med i framtiden. Dock verkar många län sakna planer för hur de ska arbeta med området.

Det för mig in på ett närliggande område. I onsdags pratade Lina, min fru och partner i The Fair Tailor, inför näringslivschefer, kommunchefter, kommunalråd och liknande på en konferens annordnad av organisationen Företagarna. Lina berättade om vårt arbete med The Fair Tailor och om vår erfarenhet av dels att starta och driva företag och dels om hur vi skulle vilja att det såg ut i framtiden. För många av kommunrepresentanterna var det en verklig ahaupplevelse att höra om socialt entreprenörskap. Många kände inte ens till att det fanns!
Många tyckte att vi skulle komma till deras kommuner och berätta om vårt företag, det fanns tydligen ett stort vilja att lära sig mer och det är väldigt positivt. Inte bara att de vill höra oss prata mer, men att de så snabbt tar till sig ny information och vill fokusera på att utveckla sitt arbete. Inte en enda gång var det någon som sa något i stil med att ”såhär har vi alltid gjort”.
En lite rolig sak var att representanterna från Borås kommun var bland de mest positiva och tyckte att vi skulle komma och prata inte bara hos kommunen men även på textilhögskolan i Borås.

Igår hade Lina en 3h lång föreläsning/workshop för ett annat gäng som verkligen behöver lära sig mer om entreprenörskap – musiker. Lina är utbildad konsertpianist från musikhögskolan och det var också där hon föreläste. Jag tycker det är väldigt konstigt att man aldrig tidigare haft något liknande på musikhögskolan. De allra flesta musiker som går ut idag kommer att få arbete som frilansare och kommer att behöva egna företag och i skolan får de inte ens lära sig grunderna i hur företag fungerar. När Lina t.ex. frågade om vad omsättning var, var det en (1) som hade en aning om vad det kunde vara.

Just föreläsningsbiten är en intressant bieffekt av det vi håller på med. Eftersom både jag och Lina brinner för både för entreprenörskap i allmänhet och socialt entreprenörskap i synnerhet är det otroligt roligt att kunna stimulera  och motivera andra att våga sig på det och förstå det bättre.  Vi har redan några nya event inplanerade i höst, bland annat i samband med Venture Cup och under Rättvis Handelsforum.

I Nepal har man nu satt igång med renovering och färdigställande av vår produktionsanläggning. Ny maskiner ska köpas in, väggarna ska målas, man ska få ny matta på golvet, bättre belysning och mycket mer. Planen är att allt ska vara i perfekt skick när vi sätter igång på allvar.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Rättvist producerade skräddarsydda skjortor via internet

När jag var här för första gången, i april, frågade Tirtha mig efter några dagar om det var många gatubarn i turistområdet där jag bodde. Jag svarade ärligt att det nog inte var så många, eftersom jag inte sett några. Han sa bara OK och vi lämnade ämnet, men när jag kom tillbaka till mitt hostel på kvällen såg jag mig omkring lite noggrannare. Jag hade ju sett att det sprang runt barn på gatorna, men det var också en hel del vuxna nepaleser, så jag hade tagit för givet att de hörde ihop. Fel av mig. När jag väl hade sett de första var de plötsligt överallt, de samlade plast att sälja, de tiggde pengar och de sniffade lim. Bara på vägen hit till Child Watanarans kontor idag har jag kanske sett tio barn med plastpåsar som de sniffar lim ur.

I och med att Child Watabaran kommer fördubbla antalet barn på sitt barnhem så kommer det i alla fall ytterligare 30 barn som får chansen att komma undan det hårda livet på gatan. Det går nog inte att underskatta vikten av arbetet som Child Watabaran utför och det går nog inte att överskatta behovet.

Om vi lämnar Nepal så skriver en av mina favoriter, Kreafonbloggen, om ett av mina favoritämnen, sociala medier. Spana in 10 goda insikter om sociala medier.

Lite of topic kanske, men EcoProfile skriver om en viktig och nyttig produkt i fattiga (och oroliga länder) – Solugnar. Läs mer om hur de fungerar och varför de behövs.

VA delade på en gala igår ut pris till årets supertalang. Även om vinnaren, Spotifygrundaren Johan Ek, förmodligen var rätt person att ta hem förstapriset vill jag slå ett slag för en av de övriga nominerade. Årets unga entreprenör i Europa - Therese Albrechtson. Du läsa vad hon tyckte om galan här. Läs även mer om Johan Ek här.

Och nu ett hopp tillbaka till Nepal.