När jag var här för första gången, i april, frågade Tirtha mig efter några dagar om det var många gatubarn i turistområdet där jag bodde. Jag svarade ärligt att det nog inte var så många, eftersom jag inte sett några. Han sa bara OK och vi lämnade ämnet, men när jag kom tillbaka till mitt hostel på kvällen såg jag mig omkring lite noggrannare. Jag hade ju sett att det sprang runt barn på gatorna, men det var också en hel del vuxna nepaleser, så jag hade tagit för givet att de hörde ihop. Fel av mig. När jag väl hade sett de första var de plötsligt överallt, de samlade plast att sälja, de tiggde pengar och de sniffade lim. Bara på vägen hit till Child Watanarans kontor idag har jag kanske sett tio barn med plastpåsar som de sniffar lim ur.

I och med att Child Watabaran kommer fördubbla antalet barn på sitt barnhem så kommer det i alla fall ytterligare 30 barn som får chansen att komma undan det hårda livet på gatan. Det går nog inte att underskatta vikten av arbetet som Child Watabaran utför och det går nog inte att överskatta behovet.

Om vi lämnar Nepal så skriver en av mina favoriter, Kreafonbloggen, om ett av mina favoritämnen, sociala medier. Spana in 10 goda insikter om sociala medier.

Lite of topic kanske, men EcoProfile skriver om en viktig och nyttig produkt i fattiga (och oroliga länder) – Solugnar. Läs mer om hur de fungerar och varför de behövs.

VA delade på en gala igår ut pris till årets supertalang. Även om vinnaren, Spotifygrundaren Johan Ek, förmodligen var rätt person att ta hem förstapriset vill jag slå ett slag för en av de övriga nominerade. Årets unga entreprenör i Europa - Therese Albrechtson. Du läsa vad hon tyckte om galan här. Läs även mer om Johan Ek här.

Och nu ett hopp tillbaka till Nepal.