Vi bestämde oss för att inleda ett designsamarbete för att ytterligare öka kvaliteten på våra skjortor. Vi kände att vi ville lyfta våra redan bra skjortor ytterligare en nivå. Nu har vi lyckats göra klart med två toppdesigners som kommer gå in och hjälpa oss att ta fram nya modeller. Jag vet inte om det handlar om flyt, bra karma eller något annat, men de två vi kommer att jobba med är så otroligt bra på det de gör. Tyvärr kan jag inte avslöja vilka det rör sig om, men vi pratar prisbelönta skjortdesigners. Det ska bli otroligt roligt att se vad de kan göra för att lyfta The Fair Tailor ytterligare ett steg högre, i vår jakt mot den perfekta skjortan.

Vi arbetar självklart med att alltid ha nöjda kunder, vårt mål är att 100% ska vara nöjda med oss. Som ett led i det kommer vi nu att ringa runt till alla som handlat från oss sen lanseringen i mitten av december. Det kommer bli ett tidskrävande arbete, men ska vi förbättra saker är det bättre att vi får feedback på ett än så länge tidigt stadium. Jag är väldigt nyfiken på att se hur vi våra kunder uppfattar oss.

Idag åker Lina till Stockholm och imorgon följer jag efter. På tisdagen ska vi nämligen föreläsa på Kulturhuset i samband med ett event som kallas Klimatsalong. Klicka gärna på länken för att läsa mer. Förutom föreläsningen har vi lyckats boka in möten med en mängd spännande personer, både intressanta entreprenörer och potentiella kunder. Det blir några hårda men spännande dagar.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Lina är tillbaka från Nepal efter två veckor, och resan gick faktiskt utan större problem. Det var risk för en storstrejk, men den blåstes som tur var av. Hon har fått gjort otroligt mycket under sina veckor där. Bland annat har vi fått mycket bättre rutiner när det gäller produktionen.

För min del har arbetet kretsat mycket kring att göra vår site mer säljande. Det är ett arbete som aldrig kommer ta slut känns det som. Just nu väntar jag på bilder från Nepal på våra färdiga skjortmodeller, så att kunderna lättare ska kunna se hur de ser ut. Det är alltid svårt att veta vad som lockar till köp och vad som gör att kunderna väljer att vänta med sitt köp, så all feedback vi får från våra besökare är värdefull.

Dagen innan Lina åkte till Nepal satt vi och drog upp strategier för vårt framtida arbete med The Fair Tailor. Bland annat satte vi upp ett antal mål. Ett av de målen var att ge ut en bok på Bookhouse förlag, ett förlag som bland annat ger ut böcker om spännande schyssta entreprenörer. En vecka senare fick vi en förfrågan från Bookhouse om vi ville vara med att skriva en e-bok, och det ville vi förstås. Boken kommer handla om vad som kommer hända på 10-talet och förutom Lina och jag så skriver även bland andra Tove Lifvendahl, Kjell A Nordström, Sofia Strömberg, Alf Rehn, Karl-Henrik Robert, Emma Stenström och Johan Staël von Holstein.
Det ska bli riktigt spännande att se vad de andra har skrivit. Vi har redan lämnat in vår text.
Ibland är det bra att sätta mål.

Per Zetterberg, som vann vår utlottning om att bli The Fair Tailors första kund, har lagt ut en video på när han fick sin skjorta. Riktigt kul att se.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Idag har varit en stor dag för The Fair Tailor! Vi har antagit fyra elever till The Fair Tailor Academy, och undervisningen kommer att starta inom kort. Årets elever är flickor som bor hos Planète Enfants, en organisation som vår normala samarbetspartner i Nepal, Child Watabaran Center (CWCN), samarbetar med och som arbetar med att rädda flickor från svåra omständigheter. Några är utsatta för trafficking, andra för våld i hemmet.

Varje enskild flickas bakgrund är konfidentiell, men gemensamt för dem alla är att de har traumatiska upplevelser bakom sig. Flickorna som börjar hos oss nu har kommit långt i sin rehabilitering och är motiverade att utbilda sig och få arbete eller starta eget. Vi kommer att ge dem en ettårig utbildning i skrädderi, med skjortskrädderi som specialitet. De kommer även att få undervisning i grundläggande matte, engelska och marknadsföring, med målet att de ska kunna starta egen skrädderiverksamhet efter examen.

De unga kvinnorna som ska gå igenom The Fair Tailor Academy

Något som jag har fått upp ögonen för  under mina veckor i Kathmandu är hur komplicerat det är att ge bistånd på ett konstruktivt sätt. CWCN:s problem just nu är att många av biståndsgivarna vill se konkreta reslutat av just deras investering. Man donerar gärna pengar till ett tydligt avgränsat projekt som är lätt att följa upp och dokumentera. Däremot är det inte så många som är intresserade av att sponsra en administrativ tjänst, eller en försäkring av lokalerna.

The Fair Tailors affärsmodell går ut på att vi köper produktionen av CWCN, och de lägger på en marginal på produktionspriset som går rakt in i deras sociala verksamhet, och som de själva kan styra fritt över. Ibland får vi frågan om hur vi kan kontrollera att pengarna CWCN tjänar verkligen går till något meningsfullt. Svaret är att det kan vi inte, lika lite som vi kan kontrollera vad våra andra leverantörer gör med sin vinst. Men vi har sett hur de har utvecklat verksamheten, från ett barnhem med nio pojkar 2002 till ett barnhem med plats för 60 barn och en omfattande sjukvårdsverksamhet, utbildningsverksamhet och räntefria ”starta eget”-lån. Och de har åstadkommit det med små medel men mycket engagemang och kreativitet. Alltså litar vi på att de kan göra betydligt bättre bedömningar av hur de ska använda sin förtjänst på ett klokt sätt än vad vi skulle kunna göra.

Poonam berättar om hur din skjorta gör skillnad.

Deras nästa steg är att driva socialt företagande. De har bildat ett företag som heter Social Business Enterprise, som anställer personal med schyssta villkor och driver produktion med målet att göra den sociala verksamheten självförsörjande. De vill inte vara beroende av donationer och bidrag, utan tjäna sina egna pengar och använda dem där de själva avgör att de gör mest nytta. Vinsten från The Fair Tailors skräddarsydda skjortor kommer till stora delar att användas för att utveckla Social Business Enterprise, och även om vi inte har varit med och styrt hur pengarna ska användas,  så kan jag inte tänka mig ett bättre projekt att finansiera.

Vårt mål är att ge dig som konsument valet mellan två typer av skjortor. En som är en skjorta, och en som är mer än bara en skjorta.
Den första skjortan är bra, den andra skjortan är lika bra (eller bättre). Den första skjortan sitter rätt bra, den andra skjortan är skräddarsydd och sitter precis som den ska. Den första skjortan har ett märke som visar kvalitet, den andra skjortan har ett märke som visar kvalitet, empati och allmänbildning. Den första skjortan kostar 1099, den andra skjortan kostar 499.
Det handlar om att du ställs inför ett val, den skjortan eller den andra. Det är inte svårare än så. Vilken skjorta väljer du?

Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Ibland vet jag inte om vi gör ett bra PR-jobb eller om vi har ett väldigt flyt.
Vi har varit med i ett gäng tidningar och radiokanaler med vårt budskap, och det har inte kostat oss något. Under hösten körde Venture Cup, en affärsidétävling där vi gick till regionfinal, en reklamkampanj på radio. De valde ut två företag, det jättestora linsföretaget Lensway, som vann Venture Cup för 10 år sen, och så (än så länge) uppstickaren i skjortbranschen The Fair Tailor.

Nu har reklamen börjat rulla på Spotify och det är perfekt för oss. Lyssnar man på Spotify sitter man oftast vid datorn och då är steget att gå in på vår hemsida bara ett klick bort.

Nu väntar vi på att några intervjuer vi gjorde i höstas ska dyka upp, bland annat i SJ-tidningen Kupé. Dessutom kommer det bli lite mer föreläsningar under våren, det är kul att så många är intresserade av vad vi har att säga. Vi kanske får höja priset helt enkelt…
Sen är en av de största utmaningarna vi står inför att konvertera uppmärksamheten i skjortköp… Det är förmodligen en utmaning vi ständigt kommer ha med företaget.

Jag blir imponerad av unga företagare som vågar satsa. Bloggen Disruptive intervjuade nyss de unga entreprenörerna bakom företaget Muminmuggar.se. De går fortfarande i gymnasiet och driver sitt företag samtidigt. Se intervjun här.
I samma inkubator som oss sitter ett företag som heter MobilMobil och som tillhandahåller realtidsuppdaterade skolscheman direkt i elevernas mobiler. Killarna är lite äldre, de tog studenten i somras… Läs om dem i GT.

Till sist vill jag slå ett slag för nya Eco Profile. Spana gärna in siten om du är intresserad av grön omställning.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

De senaste dagarna har jag fått se många olika varianter av socialt företagande i Kathmandu, och det har varit fascinerande att se hur olika projekt bidrar till hållbar utveckling, men med helt olika arbetssätt.

Igår besökte jag pappersbruket Watabaran, som bildades av Björn Söderberg 2001. Watabaran tillverkar papperprodukter för hand av återvunnet papper, och det var jätteintressant att besöka fabriken, inte minst eftersom vi också erbjuder produkter ur deras sortiment. De anställda på Watabaran är fattiga, outbildade människor som skulle ha mycket svårt att skaffa sig en fast inkomst någon annanstans, men som på Watabaran får en lön som går att leva på, och olika sociala förmåner. Här berättar Björns fru Bina om hur pappret tillverkas, och om de anställdas villkor.

Bina berättar om Pappersverkstan Watabaran

Björn driver också IT-företaget WebSearch, och det är en enorm kontrast mellan de båda företagen. Björns mål med WebSearch är att få de skarpaste hjärnorna att stanna i landet istället för att åka till Europa eller USA och göra karriär. Kontoret ligger i en fashionabel glasbyggnad i centrala Kathmandu, och det finns internet och el dygnet runt och det känns som vilket europeiskt företag som helst, vilket enligt Björn är helt avgörande för att locka till sig de allra bästa. Här berättar Björn om WebSearch, och om hur de arbetar med socialt företagande.

Björn berättar om WebSearch

De verksamheter jag har besökt i Kathmandu drivs i huvudsak av två par. Björn och Bina driver WebSearch och Watabaran, och Poonam och Tirtha driver Child Watabaran Center Nepal (CWCN), som The Fair Tailor samarbetar med. På entreprenörsbloggen http://blogg.va.se/entreprenor/2010/01/21/ska-du-lasa-ett-av-inlaggen-har-las-da-detta/ kan du läsa om CWCN:s barnhem och mobila sjukvårdsverksamhet för gatubarn.

Det är intressant att se hur de här fyra personerna, som alla är i 30-årsåldern eller yngre, har lyckats bygga upp olika typer av social verksamhet, från att göra livet lite drägligare för barnen som levt hela sitt liv på gatan genom att försöka förhindra att deras sår blir infekterade, till att försöka få de allra vassaste programmerarna att stanna i landet.

Och det är fantastiskt inspirerande att i arbetet med The Fair Tailor få träffa människor med samma värderingar, och som har samma syn på hållbart företagande, trots att vi kommer från två helt olika typer av samhällen.

Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

I ett drygt år har jag jobbat med The Fair Tailor, men inte förrän igår gick det upp för mig hur viktigt vårt arbete faktiskt är.

Organisationen vi samarbetar med i Nepal heter Child Watabaran Center Nepal, (CWCN) och driver barnhem och skola för gatubarn och mobil sjukvårdsverksamhet för gatubarn. Igår besökte jag barnhemmet, och det var helt fantastiskt att se vilket arbete de gör! Barnen där, drygt 40 stycken, har tidigare levt på gatan eller i slummen, och nu bor de på barnhemmet, i nybyggda lokaler, på landet utanför Kathmandu, och de får gå i skolan och träna kampsport och leka, och de har alla chanser att skapa sig en framtid. Poonam, som tillsammans med sin man Tirtha, driver CWCN berättar här om barnhemmet.

CWCN driver också Mobile Health Clinic, en ambulerande sjukvårdsverksamhet som åker runt mellan soptipparna i Kathmandu tre kvällar i veckan och hjälper gatubarnen med enklare sjukvård, som att tvätta och lägga om sår och ge antibiotika. Jag fick följa med dem igår kväll, och det var en enorm kontrast mot barnhemmet, förstås. Vi åkte runt mellan soptipparna, och en i teamet, som själv varit gatubarn och gått igenom CWCN:s program skötte kontakten med barnen. Nu läser han medicin och brinner för att hjälpa dem som är i samma sits som han var när han var barn. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har sett något liknande.

Barnen lever på soptipparna, de flesta använder droger. Jag såg barn som kanske var två-tre år gamla som tultade omkring på soptippen utan skor i kylan. Jag har berättat om gatubarrnen i Nepal ett otal gånger, till och med föreläst om den mobila sjukvårdskliniken, men inte förrän jag  själv upplevde kontrasten mellan barnen som räddats till barnhemmet, och de som är kvar på gatan så förstod jag hur viktigt det är att vi lyckas med The Fair Tailor. Varje skjorta bidrar med pengar till CWCN:s verksamhet, och de har stora förhoppningar på att vårt samarbete ska hjälpa dem att expandera och hjälpa fler.

Till sist en solskenshistoria: Vi har tidigare berättat om Ambika och Purnima som växt upp i slummen, men som fått skräddarutbildning på CWCN, och som började arbeta på The Fair Tailor i höstas. Nu har de startat en egen skrädderishop i turistdistriktet, och häromdagen var de på produktionsanläggningen och hämtade de tre symaskiner som de köpt för det räntefria lån det fick av organisationen. De har döpt sin shop till Poonam Tailors, efter Poonam som driver CWCN. Läs om Ambika och Purnima här i Entreprenörsbloggen och Entreprenörsbloggen igen.

Barnen på barnhemmet tyckte om att pussas

Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Så har det hänt igen, en Facebookgrupp har bytt namn, från att stödja jordbävningsoffer på Haiti till en grupp som stödjer nekrofiler i Sverige.

Även The Fair Tailor har en facebookgrupp, fans.thefairtailor.com, där vi skänker pengar, i vårt fall till gatubarn i Nepal. Det blir naturligtvis ett problem när personer utnyttjar den typen av grupper. Vår trovärdighet sänks, tyvärr. Vår grupp har varit en stor succé, med 7000 medlemmar på ett par månader, men vi kanske får hitta ett nytt sätt att jobba på.
Eller så får vi hoppas att fler kollar upp grupperna de går med i.

Läs mer om historien med den falska gruppen i GP, SvD, SvD. SvD skriver även att Facebook nu gjort så man inte kan ändra namn på grupper med över 5000 medlemmar. Kanske kan det öka trovärdigheten. Mycket SvD nu, men de har även intervjuat en kille som startat en ”fejkgrupp”.

Samtidigt pågår en massiv insamling av pengar från Sverige och andra länder till de drabbade. Jag läste i DN idag att Sverige var ett av de länder i världen som skänkte mest pengar. Detta trots att både Röda korset och Rädda barnen skakats av ordentliga skandaler med missbrukade medel relativt nyligen.

I katastrofer behövs bistånd, det är inget snack om saken. Men när bråten röjts och de som behöver akut vård fått den är det dags att bygga upp en fungerande stat. Ett Haiti som kan klara sig på egen hand och då finns det i mina ögon bara ett sätt att göra det – att handla med dem.
Biståndsorganisationerna kommer alltid behövas, de behövs ju även i en välfärdsstat som Sverige, men i många fall passiviserar bistånd som blir långvarigt. Samtidigt finns risken att känslan av att det inte är ens egna pengar ökar risken att man inte är lika försiktig med dem. Jag vet att det ofta krävs höga ersättningar för att locka till sig kompetens, men jag har svårt att förstå att Röda Korset betalar ut över 800 000kr/år till sin ordföranden, medan SOS barnbyars ordförande arbetade gratis. DN berättar hur mycket det olika organisationerna betalar och ger lite tips på var man ska skänka. Min personliga favorit är Läkare utan gränser, men det finns många bra. SvD listar också organisationer.
Det glädjer mig också att se att det lönar sig även för biståndsorganisationerna att vara kostnadseffektiva. SOS barnbyar får 100 miljoner över 25 år från en svensk finansman.

Vårt koncept bygger på att jobba med organisationer på plats (i vårt fall Nepal) och skapa produkter som är så bra att ingen köper dem för att vara snäll, man köper dem för att de är prisvärda, snygga och i bra kvalitet.

Vi är något som kallas för sociala entreprenörer.

• Vi är såna som inte tror att biståndsorganisationer är det enda som krävs för att lyfta ett land eller en region.
• Vi är såna som inte tror att man ska köpa saker bara för att vara snäll.
• Vi är såna som tror att man gör ett bättre jobb om man har ett ekonomiskt incitament.
• Vi är såna som är vinstdrivande men inte vinstmaximernade.
• Vi är såna som inte anser att det räcker att bara betala skatt.
• Vi är såna som tror att det inte går att bara fortsätta att göra som man alltid gjort om man ska åstadkomma något i världen.

Än är vi långt ifrån tillräckligt många. Men vi blir fler, hela tiden.
Är du en social entreprenör? Eller på väg att bli en? Då kan du få lön och hjälp från MTG.

Nu kom precis en försändelse med skräddarsydda skjortor från Nepal. Ska The Fair Tailor fungera som vinstdrivande företag är det bäst att jag tar hand om dem och skickar ut dem till våra kunder. Jag ser fram emot att få feedback på dem, jag hoppas att alla blir nöjda.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

Idag besökte jag för första gången vår produktionsanläggning. Det var en närmast surrealistisk känsla att stå där och diskutera processer och kommunikationssystem. Jag kunde inte släppa tanken på att vi förra sommaren satt på en restaurang i Trollhättan, väntade på ett försenat tåg, och spekulerade i om man skulle kunna göra skjortor på ett schysst sätt någonstans i världen. Just då hade vi blivit oerhört förvånade om vi kunnat se in i framtiden och se mig diskutera stygnlängd och utformning av franska manschetter med vår anställda kvalitetsansvarige i Kathmandu.

Hur som helst var jag tvungen att sluta tänka på det fascinerande i situationen och försöka koncentrera mig på uppgiften. Och i Nepal är det inte alltid helt enkelt att koncentrera sig… På väg hem från produktionen delade jag taxi med tre nepaleser som arbetar för CWCN, organisationen vi samarbetar med. En av dem, Rajan, har ansvaret för våra GSP-formulär,  papper som måste vara korrekt ifyllda och stämplade av myndigheterna för att garantera att varorna är tillverkade i Nepal och därmed tullfria. Rajan hade fått problem med myndigheterna angående tullvärdet, och såg sin chans att diskutera det med mig i taxin.

Jag var dock aningen distraherad av att vi, i kolmörker på grund av strömavbrott, körde över Bagmatifloden på en bro som mest liknade en grushög. Och att vi mitt på grushögen fick möte av en lastbil. Det var stopp i trafiken bakom oss och bakom lastbilen. Ingen kunde vända, och vi kunde definitivt inte mötas, hur mycket alla än tutade. Motorcyklister försökte ta sig förbi, men fastnade de också. Rajan, som den Kathmandubo han är, stördes inte nämnvärt av kaoset, utan gick loss i en mycket engagerad förklaring av det nepalesiska exportsystemet, vilka skatter och avgifter som betalas till olika myndigeter och vilka faktorer som påverkar vad. Ju ivrigare han blev, desto mindre förstod jag av hans nepalesiska accent och han avslutade med ”You decide, Miss Lina, yes or no!” Jag försökte dra mig till minnes ledarskapslektionerna på IHM, medan jag försökte undvika att titta på trafiken, men jag blev inte mycket klokare av det och Rajan tittade uppfordrande på mig.

Jag sa att jag skulle, ehh, tänka på saken och såvida maoisternas planerade storstrejk nästa vecka inte blir av så ska vi ses på onsdag och diskutera saken igen. Förhoppningsvis i en lite lugnare miljö.

På YouTube kan du se min första videodagbok, från mitt spartanska kontor på hotellbalkongen.

På Svt Play kan du se Per och Anna, som vi lärt känna genom att vi alla är svenskar som arbetar med Nepal. De flyttar till Nepal om några veckor och startar ett socialt reseföretag. Läs mer om dem på deras företagshemsida och på deras blogg.

Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet

De kommande två veckorna kommer jag att gästblogga från Nepal här på entreprenörsbloggen.  Mina huvudsakliga uppdrag här kommer att vara att arbeta med kvalitetssäkring i produktionen, att ta produktbilder till säljmaterial och hemsidan, samt att starta The Fair Tailor Academy. Det känns självklart alldeles otroligt spännande!

Redan på planet hit fick jag en liten inblick i kulturskillnaderna mellan Sverige och Nepal. På planet mellan Abu Dhabi och Kathmandu var de allra flesta Nepalesiska män på väg hem efter att ha gästarbetat i arabländerna. Bredvid mig satt ett gäng killar som reste hem för första gången på fyra år. Det var deras andra flygresa någonsin och de var oerhört exalterade inför hemkomsten. Boardingprocessen var kaotisk, dels eftersom alla rusade fram samtidigt och ville komma ombord genast, dels eftersom ganska många hade missat att checka in. Eller tappat sina boardingkort. Men den luttrade personalen på Etihad löste det hela förvånansvärt smidigt. Eftersom de har lite rutin på flygresor med ovana resenärer, så samlade de alla som inte hade boardingkort på ett ställe, och gick gemensamt tillbaka till incheckningen och styrde upp det så att alla kom med.

När vi landade dröjde det inte många sekunder från att planet slagit i marken innan samtliga nepaleser flugit upp ur sina säten, tagit ner sitt bagage och börjat trycka på mot utgången. Ingen tog någon större notis om utropen om att ”remain seated”. Och det är klart, har man väntat i fyra år på att komma hem har man ingen lust att sitta still en sekund längre än nödvändigt.

Just nu sitter jag i solen på terassen utanför hotellet och njuter av värmen. Som svensk sommar när den är som bäst. Natten på hotellen var dock mycket långt ifrån svensk sommar. Eftersom man inte har glas för fönstren på badrummet, och badrumsdörren inte gick att stänga så är det samma temperatur ute som inne. Det vill säga ett par plusgrader. Jag var mycket tacksam över att jag packat ner mitt underställ, för med underställ, dubbla strumpor och fleecejacka så blev det nästan en behaglig temperatur. Jag ska dock ge mig ut och leta efter mössa och vantar idag.

I morgon ska jag åka till produktionsanläggningen och börja arbeta, det ser jag fram emot!

För ett par dagar sedan skrev tidningarna om hur Reindeldts pressekreterare hamnat i blåsväder efter att ha uttryckt sig klantigt i sin facebookstatus. Jag bloggade om det både här i Entreprenörsbloggen och i The Fair Tailors företagsblogg. I båda inläggen länkade jag till artiklar om det i DN och SvD och jag fick massa läsare som kom från de inläggen. På vår privata blogg, som inte har lika många läsare som denna, hade vi vår överlägset bästa besökardag någonsin, bara för att alla ville läsa vad andra tyckte om vad Reindeldts pressekreterare gjort. Lite lustigt är det, men det visar också genomslagskraften.  Och vikten av, i pressekreterarens fall, att tänka på vad man skriver och säger.
Marin Gelin, som tog den första skärmdumpen på facebookstatusen, skriver en bra sammanfattningen av ärendet på SvD.

Några andra som har svårt med marknadskommunikationen är SEB. Hur tänker man när man tar bort utdelningen till aktieägarna och betalar ut en bonus till de anställda som är större än företagets vinst? 1,5 miljarder i vinst, 1,8 miljarder i bonus. Varför inte bara höja lönerna och säga att de inte kan dela ut bonus eftersom de gick med förlust? De får göra vad de vill med sina pengar, jag är inte kund, men det jag tycker bara det är klantigt av dem. Och jag är inte ensam, läs mer på SvD, SvD, SvD, DN, Di, VA och VA. Antalet artiklar som skriver om är nog mer ett exempel på traditionella mediers genomslagskraft.

Igår skrev GP om The Fair Tailor, ni hittar artikeln här: ”Pengar till schyssta skjortor”.
I själva tidningen var det en kortare notis högst upp på första uppslaget i ekonomidelen. Det känns faktiskt som ett större erkännande än det de skrivit om oss tidigare, nu anses det vara av allmänintresse att vi fått in kapital i bolaget.

I övrigt kretsar en hel del kring Linas resa till Nepal, på fredag flyger hon och du kommer som jag skrivit tidigare kunna följa hennes äventyr här på bloggen.

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet