Idag blir det en iakttagelse från den stora vida världen … Ett litet perspektiv på sakernas tillstånd.

Länge har det stått klart att afrikansk jordbruksmark är en eftertraktad resurs i den globala livsmedelsindustrin, och föremål för uppköp av starka kinesiska intressen. Miljoner och åter miljoner hektar mark har förvärvats av globala giganter, affärer som tvingar afrikanska bönder att lämna områden som de har brukat i generationer.

Men nu har denna mark plötsligt också blivit föremål för omfattande internationell spekulation. Åtskilliga hedgefonder har nämligen klivit in som köpare av stora områden i Afrika, som ett sätt att stärka sina intressen i livsmedelsindustrin. Det rör sig bland annat om förvärv i Etiopien, Mali, Sierra Leone, Moçambique, Tanzania och södra Sudan.

Det är den amerikanska tankesmedjan Oakland Institute som i en ny rapport granskar situationen i Afrika, och vilken påverkan handeln med afrikanska landområden för livsmedelsförsörjningen i världen.

Oakland Institute konstaterar att bara under år 2009 förvärvade eller leasade hedgefonder ungefär 60 miljoner hektar i Afrika, en yta ungefär lika stor som Frankrike.

”Samma finansiella aktörer som drev världen in i en global recession genom att blåsa upp en fastighetsbubbla genom riskabla finansiella manövrar gör nu detsamma med världens livsmedelsförsörjning”, skriver Oakland Institute i sin rapport.

Intresset för jordbruksmark ökar bland annat mot bakgrund av de allt högre globala matpriserna, som ger investerare en möjlighet att vinna avkastning på sina pengar. Enligt Världsbanken låg livsmedelspriserna i genomsnitt 36 procent högre i april i år jämfört med ett år tidigare, en ökning som enligt banken drivit ytterligare 44 miljoner människor in i fattigdom. Världsbanken konstaterar för övrigt att 1,2 miljarder människor världen över numera lever på mindre än 1,25 dollar per dag, det vill säga ungefär 8 kronor och 50 öre. Åtskilliga av dessa är afrikanska bönder, vars situation riskerar att försämras ytterligare i takt med att globala intressen förvärvar deras mark.

För utländska investerare i Afrika finns det därmed goda möjligheter att med mer effektiva metoder höja produktionen på områden som tidigare har brukats småskaligt, något som i sin tur kan driva upp livsmedelspriserna ytterligare.

Slutsatsen av Oakland Institutes rapport kan egentligen bara bli förvåning över hur långt det internationella kapitalet är redo att gå för att tjäna ännu mera pengar.

För det är ju inte direkt för att försörja de fattiga före detta bönderna i Afrika investeringarna görs. De blir snarare arbetslösa och hungriga. Syftet är att tjäna pengar.

Girigheten har sannerligen och ibland inga som helst gränser. Om det råder det få tvivel.